måndag 14 augusti 2017

Måndag 14 augusti 2017. Slott i Uppland.

Igår noterade vi på kartan att ett av de största en gång privatägda slotten låg i krokarna, nämligen Skokloster. Där hade ingen av oss varit tidigare så det fick bli en tur dit. Någon brådska har vi ju inte.


Vi vaknade upp till strålande sol och blå himmel. Nu börjar det märkas att husbilssäsongen har mattats av en del. På ställplatsen i Enköping var det natten som gick sex bilar och det fanns plats för sexton. Ingen trängsel och det uppskattar vi stort.


Allt klart? Då åker vi, ska bara ställa om kylskåpet.


Skokloster slott ligger på en halvö, Skohalvön, i Mälaren i Håbo kommun. På vägen ut till slottet stannade vi till vid campingplatsen. Inledningsvis för att vi var tidigt ute, slottet öppnade inte förrän 11, och vi behövde lite kaffe. När kaffet var urdrucket tog vi en tur ner till strandkanten för där låg minsann en geogömma med filmhistoria. Här nere i strandkanten spelades det in en scen med en ung Ulla Jacobsson som visade ett bröst på filmduken. Året var 1951, filmen hette "Hon dansade en sommar" och skandalen var ett faktum. Och så eländigt var det inte; filmen vann Guldbjörnen på filmfestivalen i Berlin 1952.


Skoklosters slott är pampigt. Det är ett barockslott, ett av Europas främsta. Slottet är det största privatpalats som har byggts i Sverige och tillkom under stormaktstidens mest blomstrande tid. Slottet byggdes av fältherren och adelsmannen Carl Gustaf Wrangel och bekostades av krigsbyten. Det tog över trettio år att bygga slottet, som inte färdigställdes. Bygget avstannade när Wrangel dog 1676. Slottet användes inte som bostad åt Wrangel, utan som party- och skrytbygge. Slottet ärvdes av släkten Brahe och senare von Essen. 1967 tog svenska staten över ett förfallet slott som var i stort behov av upprustning och renovering.


När budet om Wrangels död sent om sider nådde slottet lades arbetet genast ner. Man var rädd att inte få betalt för sitt slit. Och så skapades en historisk arbetsplats som inte rörts nämnvärt sedan dess.


Wrangel bodde inte på slottet. Han spenderade några få dagar på slottet under de trettio år som det byggdes och då bara för att visa upp det. Men han sov flott i alla fall.


I ett av tornen finns i tre rum en enorm samling av vapen och krigsmateriel. Och det för att slottsherren skulle kunna imponera och briljera för sina gäster.


Polska hjälmkrossare som hängde i livrustkammaren. Det finns elva stycken sådana här i världen, åtta av dem hänger här. Slottet är fullt av värdefulla föremål som bara finns här.


En käck adelsherre.


Och hans lika käcka adelsdam...


Och gott åt de också.


Vi gick och dåsade på slottet i några timmar, det fanns ju så mycket att se, så vi var snart tvungna att fundera på boställe för natten. Vi fastnade för Uppsala och den nya ställplatsen nere vid Fyrisån. 180 spänn för el, toa och dusch med den här utsikten tyckte vi var värt pengarna.


Ett par kilometer till centrala staden, lagom för en cykeltur. Flustret ligger så fint vid stadsparken och Fyrisån.


Uppsala domkyrkas båda torn syns över stan.


Om man kommer nära blir de lite mindre. 


Slottet ligger på en höjd och dit tog vi oss inte dit denna gång, men det skymtade bland träden här och där. I morgon fortsätter vi österut, mot Grisslehamn.


Innan dess sussar vi så gott i skuggan av den expanderande staden. 🚙💨

1 kommentar: