Lör-söndag 23-24 april 2016. På bobiltur till Tjärnö.

Årets första bobiltur med goda vännerna A och S E gick till Tjärnö utanför Strömstad. Vi kom på lördag middag, de kom redan i går kväll och hade föstås paxat de bästa platserna på campingen åt oss. 

Vi kastade oss upp på cyklarna direkt för att ge oss ut på geocachletning i omgivningarna. Solen sken på oss och alla var nöjda. 

Ute i havsbandet var det lugnt på havet. Om två månader är det väl fullt med båtar och segel. 

Geocaching tar på krafterna. En stunds vila på klipporna.

K tar sig fram på en smal sandremsa och klarar sig precis från böta fötter.

Hummertinor på land. 

Oj, en ensam gullviva bakom Plåt-Tina...

K steker köttbullar inne i Plåt-Tinas goa värme...

...medans de andra gottar sig i kvällssolen, med mössa på.

Senare på kvällen fick C klistermärken med sin favorit Hello Kitty. I Norge vet man vad som behövs på denna sida Kölen.

På söndag morgon vaknade vi upp till ett kyligt och blåsigt landskap. Vi satsade på att hitta några geogömmor på Tjärnös grannö Saltö. Det blåste snålt så det gällde att vi höll i gång för att inte frysa fast på cyklarna. Det mörknade allt mer på himlen. När det snöblandade regnet blev allt mer intensivt. Beslutade vi oss för att avsluta den gemensamma helgen och åka hem år varsitt håll. 

I jämnhöjd med Tanum, i Skräddö, har det byggts en utställning och tjusig utsiktsramp för världsarvet hällristningarna i Tanum. Vi klurar på vad det är tänkt att menigheten ska titta på. Vi såg bara kalhyggen...hällristningarna ser man inte skymten av. Det finns på tv-skärmar i utställningen förstås. 

På hemvägen var det verkligen aprilväder. Stundtals snöade det ymnigt. 

Helgen har varit härlig tillsammans med A och S E med både skratt och även lite allvar, precis som det ska vara när man träffar riktigt goda vänner. Vi ses snart igen! 

Fre-Söndag 8-10 april 2016. Vårpremiär på Kinnekulle.

Vårpremiären gick traditionsenligt till Kinnekulle. Vi kom i väg lite sent på fredagkvällen och landade i Råbäcks Hamn i solnedgången. Inte en bil på hamnplanen, då gjorde vi nästan vågen...

Vi vaknade till en nästan blå himmel. Det hade inte kommit någon mer bil efter oss så vi hade hela hamnplan för oss själva. Det brukar inte vara så vanligt. Fler och fler husbilar har börjat hitta ner till den här pärlan. Rakt över Kinneviken kan man i bra väder sikta Läckö slott.

Mycket kalksten som har lagts åt sidan för att det inte höll måttet. Oj, vad många fina bänkskivor det skulle kunna bli här...

Det finns ett dagbrott på Kullen som vi var vid för flera år sedan. K har velat komma tillbaka dit eftersom det är så speciellt med branta sidor som man kan gå emellan en ganska lång sträcka. Vi hade nog aldrig kommit dit om det inte vore för att det fanns en geogömma där. C har länge försökt klura ut var det ligger och vilken gömma det var vi hittade den gången. Och nu minsann! Det höll på att stupa redan i starten när vi möttes av den här synen. En bäck hade bestämt sig för att ta en annan väg än normalt. Det blev till att klättra lite på sidorna för att komma vidare.

Den här spaden har blivit kvarlämnad längst in i brottet. Den har nog sett både ett och annat innan den började rosta bort.

Otroliga mängder med kalksten som inte kunde användas har lagts upp i prydliga högar på kanterna av brottet.

Tänk vad arbetarna fick slita för att baxa upp stenen.

Helt raka brottkanter.

Här syns det tydligt hur tätt borrhålen satt.

En av alla de geogömmor som vi hittade på Kullen. Det är tur att det finns CO som jobbar på att lägga ut nya gömmor när de gamla är hittade. :)

Hemvist à la lyxvariant för en geogömma.

En gammal rostig järnvägsbro över en å. Nostalgi i kubik.

Blåsipporna tittade upp ur marken lite här och där på Kullen.

En lokförare blickar ut över spåren. Inte ett tåg i sikte!

I Munkängarna börjar ramslöksbladen att titta upp ur marken. Om cirka två månader kommer det att vara alldeles vitt här inne av blommande ramslök.

På kanten till det stora stenbrottet. Härifrån har man en enastående utsikt över den "konstgjorda sjön", som det vattenfyllda brottet ibland kallas.

En helg går fort och det var redan dags att lämna Kullen för denna gång, men om inget händer så kommer vi snart tillbaka.

Lördag 2 april 2016. Plåt-Tina kisar mot vårsolen.

Äntligen var det dags! Det allra bästa vårtecknet för en husbilsåkare är väl ändå när det är dags att plocka ut bilen ur vinteridet. Plåt-Tina var med på noterna och startade snällt. 

Per-Roland var underrättad och i år hade han pyntat gårdsplan med lite vårblommor. 

Första pusten i friska vårluften. 

Det har börjat bli en stående tradition att ta en liten runda runt Anten som premiärtur. Termoskaffe smakar bra. I år lyxade vi till det med bullar från Nolbygårds ekobageri.